DRAMANICA

Vårt företag "Blå handskar" har gått i konkurs.
Mail med mer information har skickats till alla medarbetare. FÖRSÄLJNING I LAND MÅSTE UPPHÖRA MED OMEDELBAR VERKAN! Det blir en kall vinter för alla stackars barn i förorterna: förfrusna fingrar.
Alla gruppsexföreningar blir tvugna att köpa enskilda kondomer i fortsättningen.
Nickenyfikenballongtjejerna gynnas då de bli utan konkurrens från Blå handskars fiffiga uppblåsta lekvantar.

Den förvirrade chauffören som letade efter hyttincheckning i A la Cartekökets lucka hittade tillslut ner till paradishytterna. Trots de nya fina beskrivningarna hade han villat upp sig dit!



Får toa och allmän fler med sig nästa joggingmorgon i Slottskogen? Fortsättning följer.

Hört på stan:

"Jag trodde du var smart, sedan började du prata om båtar!"...

Den vattentäta dörren väste. Pneumatiken i skottet fick den att röra på sig och ur ångan som steg ifrån durken uppenbarade sig kapten Mopp och hans tolv super hjältar. De var alla tillbaka på moderskeppet Dramanica för att rädda ännu en sommar säsong.

Ombord på skeppet fanns redan Deckarna och de flunk luktande Enginisterna.

Två underliga släkten, men nödvändiga för driften av moderskeppet.

Nu stod de flesta av dem och tittade med stora ögon då kapten Mopp klampade igenom korridorerna med sina super hjältar i släptåg.

En av deckarna svimmade till och med när Fräckafrun skänkte honom en flört med ena ögat. Fräckafrun hade egenskapen att charma och tjusa en annan varelse. Hon gjorde detta med sådan skicklighet så att om de inte svimmade av ren upphetsning, istället började lämna vykort med nedskrivna komplimanger till henne på alla möjliga platser.

Med i gruppen fanns också den DynamiskaDuon. Den bestod av två underbara kvinnor som allt för ofta ätit sig hyperaktiva på gelénappar och mjölkchoklad. Detta hade resulterat i attacker av plötsliga skrattanfall, svidande händer och stundvis svamlande tungor. Duon var känd för sina giftiga kommentarer, sina sockerkickar, sina harmlösa busstreck och att de aldrig kunde ljuga.

Kapten Mopp hejdade sig plötsligt i korridoren och tittade sig omkring. Det blev knäpp tyst för ingen vågade andas. Ingen förutom Stuntkvinnan som inte ens märkt stoppet. Efter att ha gått rakt in i SkräpHulkens rygg, ramlat bakåt och snubblat över LadyLinnés ben slog hon en dubbel volt och landade vigt med knäskålarna ned i durken. 
- Det där kommer att lämna märken muttrade SkräpHulken tyst. Märken blev det, två nedsänkta bucklor i durkens plåt. LadyLinné var kapten Mopps vänstra hand. Den högra handen bestod av Stuntkvinnan och SkräpHulken. När dessa tre hjärnor synkroniserades fanns det inget eller ingen som kunde stoppa gruppen av super hjältar.

LadyLinné var den som satte tempot, ångade fram igenom korridorer och plexiglas. Stuntkvinnan var den som alltid provade nya alternativa vägar och SkräpHulken med sitt lugn var den av de tre som stod för eftertanken.
Visst hände det att LadyLinné kunde få ett av sina mentala utbrott och gapa på alla runt omkring sig. Visst hände det att Stuntkvinnan ramlade under en städvagn eller slet sönder någon dörr i sin iver att hitta nya vägar och möjligheter. Visst hände det att SkräpHulken kunde få för sig att beställa kaffemuggar eller städmedel så att det räckte för ett helt år framöver. Men mentala utbrott gick över fort, det som gick sönder kunde snabbt lagas och alla dricker ju kaffe.

Efter att ha gett Stuntkvinnan en snabb blick, höjde kapten Mopp sin näsa i vädret. - Här luktar det ju avlopp! gastade han fram och spände ögonen i närmsta Enginist. Enginisten darrade och tittade nervöst neråt korridoren. Kapten Mopp följde hans blick som stannade på en annan Enginist med blekt skägg i skepparkrans. Två steg var allt kapten Mopp hann ta innan Enginisten pilat i väg ned för en lejdare med andan i halsen. Sergeanten var snabbt efter trots sin lilla kulmage och hann med lätthet ifatt den gamla Enginisten. Släpade denna upp för lejdaren och slängde honom vi kapten Mopps gummistövels prydda fötter.

Sergeanten var en född ledare och tog gärna kommandot i de lägen då inget kommando behövde tas. Han var hjälpsam i mot alla, speciellt dem som inte behövde någon hjälp och tvekade aldrig med att göra de mest skitiga jobben. Dessutom pratade han flera av galaxens olika språk. Detta hade kapten Mopp och SkräpHulken mycket roligt åt när de försökte härma de klick ljud ett av språken utgjorde. Efter en snabb utskällning, slängdes den gamla Enginisten åt sidan och blev kort där efter dränkt i ett moln av Room Fresh. Med sprayflaskan dinglande i bältet fortsatte kapten Mopp färden igenom korridorerna.

Efter ett tag kom de till inkvarteringarna för passagerare. Stålsåpan svischade sig smidigt fram och tillbaka i mellan hytterna, när hon med objektiv blick undersökte vad de skulle ha att jobba med under denna sommar säsong. När hon var klar tittade de andra superhjältarna på henne och kapten Mopp frågade - Hur ligger ytan?

Stålsåpan skakade lätt på huvudet, tog upp en påse med soppa och sög sakta på den.

Bara lukten av soppan fick PervoPuffPinglan att må dåligt, vilket var konstigt för det var inte mycket annat med det djuriska som fick denna superhjälte att äcklas.

- Det är så illa? sa kapten Mopp och bröt tystnaden som lagt sig i korridoren.

Stålsåpan tog ut påsen med soppa ur munnen och förklarade fakta mässigt läget.

- Det finns rost hål i durken, färgen på skotten har flagnat av, inte en krok på rätt ställe och toarullehållaren sitter så gott som inne i duschen. Kapten Mopp rynkade pannan i stora veck och morrade ljudlöst. Stålsåpan började på nytt suga på sin påse med soppa. Detta irriterade tydligen LadyLinné som utbrast
- När skall du börja äta riktig mat? Stålsåpan ryckte lätt på axlarna och svarade - När jag är klar.

Ännu ett par vattentäta dörrar passerades och kapten Mopp styrde sin grupp mot moderskeppets hjärta.

Helt utan förvarning kom en mugg med läsk farande igenom den filtrerade luften. Den glasögon prydde deckare som djärvt kastat muggen skrek förfärat i nästa stund, då PervoPuffPinglan kom flygande i mot honom. PervoPuffPinglans ögon smalnade och ordet "Pungspark" ekade skrikigt i mellan skotten. I samma veva hade Supersoparn fått fram sin våta mirakel mopp och jagade den socker klibbiga vätskan som segt spred sig över durken. Trettio sekunder efter läskmuggens färd igenom luften var korridoren renare en innan och deckaren som kastat muggen hade fått en egen omloppsbana runt planeten.

Det var först tre år senare någon skulle se samma deckare igen. Då hade han irrat runt ibland fulla medelålders tanter i Skagen och letat efter sina "ekollon".

Moderskeppet Dramanica lättade ankar och började med maklig takt arbeta sig in i högsäsongen.
KombiKillen hjälpte till med det mesta ombord. Skurade, dammade, åt godis, snusade och städade.
Som belöning för sitt slit fick han ta sig ett svettigt dopp i fiskedammen. FräckaFrun envisades med att fråga om inte bagagerummet var fullbelagt. Dynamiska Duon hade hemliga kvällsmöten där de frossade i tårtbuffé.

LadyLinné lyckades nästan göra en volt, bara hon hade landat på fötterna i stället för ryggen. Stuntkvinnan försökte sjunga som en Idol och PervoPuffPinglan lyckades inte ha en enda konversation som inte innehöll ordet "sex" i någon av ordets alla tänkbara böjliga former.
SkräpHulken åt sin påtvingade frityr diet och Stålsåpan tuggade på sina soppor.

Mirakeltrasan jobbade på flitigt hela säsongen och sköt aldrig upp något arbete till senare. Trots sin negativa attityd och längtan efter ledighet vårdade hon moderskeppet på bästa tänkbara sätt. Skötte om dess passagerare som små barn med stort behov av uppfostran. Hennes korta blonda hår och vackra ögon matchade,
utan hennes vetskap den nya mörkblå/röda uniformen perfekt.

Dramanica nådde till slut sin sista hamn för sommaren och säsongen var över.

Stålsåpan gav sig ut på okända vatten.

Den Dynamiska Duon splittrades och Mirakeltrasan försvann in i faktaböckernas oändliga värld.

Dramanica slumrar nu sött i lågsäsongens lugna vatten. Men vänta bara!

Innan man vet ordet av är kapten Mopp och hans SuperHjältar ombord igen.

En ny sommar säsong tar sin början och vem vet vad de tar sig till eller vad som händer då.

Ur Loggboken 07-08-27

"Låt ropen skalla, arbetslust åt alla!"

Respekt till alla mina SuperHjältar

Ni gör ett fantastiskt jobb.

Med vänliga hälsningar

Kapten Mopp

I den Danicanska almanackan, som ni otåligt väntar på, kommer som sagt alla stora helgdagar finnas med. För att dämpa en den olidliga spänningen en aning kan vi avslöja följande: allla dagar är utsedda till Särskrivningarnas dag.

Nickenyfiken har en tipspromenad för barnen. Vad sägs om en liten tipspromenad för de vuxna?
LETA SÄRSKRIVNINGAR ombord! Underhållande och lärorikt på samma gång.

Låt mig för nöjes skull skriva om dessa rader med skillnaden att jag särskriver, så kan ni se om ni med en gång ser den uppenbara fördärvningen av vårt vackra språk i skrivform..

Here it goes:

I den Danicanska almanackan, som ni otåligt väntar på, kommer som sagt alla stora helg dagar finnas med. För att dämpa en den olidliga spänningen en aning kan vi avslöja följande: allla dagar är utsedda till Sär skrivningarnas dag.

Nicke nyfiken har en tips promenad för barnen. Vad sägs om en liten tips promenad för de vuxna?
LETA SÄR SKRIVNINGAR ombord! Under hållande och läro rikt på samma gång.

Låt mig för nöjes skull skriva om dessa rader med skillnaden att jag sär skriver, så kan ni se om ni med en gång ser den uppen bara fördärvningen av vårt vackra språk i skriv form..

Att lära sig gå igen?

De flesta av oss har en gång  i vårat liv lärt sig att gå, att kunna stå på egna ben. Antagligen så skedde detta i sällskap av våra föräldrar. Saken va den att redan då kunde du säkert inte förstå varför dom låg¨på alla fyra, med ett stort leende på läpparna och gjorde konstiga ljud och läten (kom då lilla gubben, ja kom då puttinutt) och försökte få dig att lämna tryggheten från golvet. VARFÖR? Allt va ju frid och fröjd på golvet, du kunde kräla omkring utan att behöva tänka på mycket annat. Nu helt plötsligt skulle du lämna 50% av det som nuddade golvet, för att kunna stå på två ben`? Varför ? Man ramlade ju hela jävla tiden och slog sig, opch dina föräkldrar skrattade och sa : Okdå lilla plutten, upp igen! Bahh till slut va man ju så illa tvungen att knata omkring på sina två spiror(fast när dom inte såg på så satte jag ner händerna och gick som en bebis skall).

Nu sitter jag här, 21 år senare, och nu måste jag lära mig gå igen. Kanske inte bokstavligt men i alla fall!
För nu har jag lämnat min mor o fars trygga näste för att åter igen kunna lära mig att stå på mina egna ben!
Tänka sig att  de saker som för 1 månaden sen man tog förgivet, nu inte ordnar sig själv, utan JAG får ta tummen ur arslet och fixa de. Tvätt, räkningar, disk, städa, allt de som man tidigare bara gjort bråkdelare av. En sån sak som att skaffa försäkring? Va i helvete innbär självrisk? Hur fan fixar man sin deklaration? Och kan de vara så svårt att få EL in i lägenheten?

Ja, alla de små små saker som man tidigare kunnat se på genom fingrarna, blir man nu MYCKET medveten om. Först nu inser man faktist hur mycket ens mor o far har betytt för en genom livet. Och kanske även varför dom låg på golvet och gjorde alla dessa konstiga "bebis lockar ljuden". De va ju för att peppa dig, precis som dom gjort och försökt nu alla dessa år. Uppfostrat och peppat och förberett dig inför denna dag, då du måste lära dig stå på dina egan två ben, en gång till...

Over and out
Arvid