Slarvid alias "Proppen" har ordet
Att lära sig gå igen?
De flesta av oss har en gång i vårat liv lärt sig att gå, att kunna stå på egna ben. Antagligen så skedde detta i sällskap av våra föräldrar. Saken va den att redan då kunde du säkert inte förstå varför dom låg¨på alla fyra, med ett stort leende på läpparna och gjorde konstiga ljud och läten (kom då lilla gubben, ja kom då puttinutt) och försökte få dig att lämna tryggheten från golvet. VARFÖR? Allt va ju frid och fröjd på golvet, du kunde kräla omkring utan att behöva tänka på mycket annat. Nu helt plötsligt skulle du lämna 50% av det som nuddade golvet, för att kunna stå på två ben`? Varför ? Man ramlade ju hela jävla tiden och slog sig, opch dina föräkldrar skrattade och sa : Okdå lilla plutten, upp igen! Bahh till slut va man ju så illa tvungen att knata omkring på sina två spiror(fast när dom inte såg på så satte jag ner händerna och gick som en bebis skall).
Nu sitter jag här, 21 år senare, och nu måste jag lära mig gå igen. Kanske inte bokstavligt men i alla fall!
För nu har jag lämnat min mor o fars trygga näste för att åter igen kunna lära mig att stå på mina egna ben!
Tänka sig att de saker som för 1 månaden sen man tog förgivet, nu inte ordnar sig själv, utan JAG får ta tummen ur arslet och fixa de. Tvätt, räkningar, disk, städa, allt de som man tidigare bara gjort bråkdelare av. En sån sak som att skaffa försäkring? Va i helvete innbär självrisk? Hur fan fixar man sin deklaration? Och kan de vara så svårt att få EL in i lägenheten?
Ja, alla de små små saker som man tidigare kunnat se på genom fingrarna, blir man nu MYCKET medveten om. Först nu inser man faktist hur mycket ens mor o far har betytt för en genom livet. Och kanske även varför dom låg på golvet och gjorde alla dessa konstiga "bebis lockar ljuden". De va ju för att peppa dig, precis som dom gjort och försökt nu alla dessa år. Uppfostrat och peppat och förberett dig inför denna dag, då du måste lära dig stå på dina egan två ben, en gång till...
Over and out
Arvid